Iran: Vem provocerar vem?

PrintE-mail
Swedish translation of Seizure of British sailors by Iran – who is provoking who? by Yossi Schwartz (March 27, 2007)

Fredagen den 23 mars informerade media oss om ännu ett av Irans brott. Vi fick veta att Iran hade kidnappat femton soldater från HMS Cornwall under en rutininspektion av handelsfartyg, som misstänktes smuggla vapen till anti-amerikanska upprorsmän i Irak. Plötsligt, om vi ska tro den officiella versionen, möttes de av iranska fartyg.

Det hela utspelade sig dagen före det sammanträde i FN:s säkerhetsråd som skulle diskutera hårdare sanktioner mot Iran. Som förväntat röstade FN:s säkerhetsråd på lördagen enhälligt för att införa hårdare sanktioner mot Iran i syfte att tvinga regimen att avsluta sitt anriknings program.

I media var man väldigt sarkastiska när det gällde Irans version av händelsen.  Från Teheran sa man att det brittiska fartyget var inne på iranskt vatten, att det hela var en klar kränkning av deras nationella suveränitet. Man menade också att soldaterna erkänt kränkningen under förhör. Inte i någon analys eller kommentar frågade man sig varför Iran skulle utföra en sådan provokation och dessutom dagen innan säkerhetsrådets möte. Samtidigt som landet de senaste månaderna har erbjudit USA hjälp med att behålla kontrollen över Mellanöstern om och när ett nederlag i Irak tvingar dem att dra tillbaka sina styrkor där.  Finns det möjligtvis ett samband mellan denna incident och det faktum att USA:s representanthus på fredagen röstade igenom att alla amerikanska soldater måste ha dragit sig tillbaka från Irak senast den 1 september 2008?

Beslutet att avsluta ockupationen i slutet av nästa år godkändes av en knapp majoritet, 218 mot 212 röster, vilket visar hur splittrad den amerikanska härskande klassen är i frågan, samtidigt som en majoritet av den amerikanska allmänheten är mot kriget.

Det krävs inte mycket för att förstå att Bush, som hotat lägga in sitt veto mot beslutet om tillbakadragande, är fast besluten att fortsätta kriget och till och med utöka det till Iran. På grund av det tjänar han på incidenten med Iran. Säkerhetsrådet stöder Bush och godkände ett förbud mot export av iranska vapen och frysningen av tillgångarna för ytterligare 28 personer och organisationer inblandande i Irans kärn- och missilprogram. Listan inkluderar Sepah en regeringsägd bank. Denna resolution tillåter Bush att inom en nära framtiden öppna en ny militär front, denna gång mot Iran.

I USA-imperialismens intresse

Cynismen hos herrarna i säkerhetsrådet har inga gränser. Trots att dom sett vad Bush gjort med Irak är dom är redo att tillåta honom att starta ännu ett krig. Motivet skulle vara att det är nödvändigt att förhindra att Iran utvecklar kärnvapen, samtidigt som USA och Israel är beväpnande till tänderna med just kärnvapen. USA som har använt kärnvapen mot Japan, Israel som 1948 använde biologiska vapen mot palestinierna, som systematiskt förtryckt de ockuperade palestinierna i flera årtionden och som förra sommaren drabbade Libanon med en fruktansvärd förstörelse.

Under tryck från USA avvisade säkerhetsrådet ett tillägg från Indonesien och Qatar, som ville att resolutionen skulle innehålla en uppmaning om att Mellanöstern måste bli fritt från massförstörelsevapen, det vill säga att även Israel skulle skrota sina kärnvapen.

Men låt oss återvända till incidenten. Söndagen den 25 mars började massmedia i Israel medge att det var en brittisk och inte en iransk provokation. I en artikel i Haaretz, skrev tidningens korrespondent Yossi Melman att "Gränsen mellan Irak och Iran vid Shatt al-Arab har varit föremål för dispyt i årtionden. Därför kan det inte helt uteslutas att de brittiska soldaterna var inne på iranskt vatten när de fördes bort."

I det förflutna har det inträffat liknande incidenter. I juni 2004 tillfångatogs åtta brittiska soldater som sedan visades med förbundna ögon på teve. De erkände att de olagligt befunnit sig på iranskt vatten men släptes oskadade efter tre dagar. På senaste tiden har Iran skyllt olika aktiviteter som oppositionen genomfört, på CIA och MI6. För flera månader sedan utförde en amerikansk elitstyrka en räd mot det iranska konsulatet i Irbil i norra Irak och arresterade fem iranier.

Nu är den officiella linjen att de brittiska soldaterna måste släppas inom några dagar, som vid den liknande incident 2004, annars kan krisen förvärras. Enkelt uttryckt: målet med det brittiska intrånget var att provocera fram en reaktion från Iran som skulle berättiga en vedergällning.  

Samtidigt ställer Irans president Ahmadinejad in sitt framförande inför säkerhetsrådet, där han skulle presentera sitt lands position. Det har spekulerats en del om anledningen till detta, några pekar på säkerhetsproblem, men det verkar mer vara en diplomatisk gest av trots från den iranska regimen.

Dom talar om fred medan de förbereder för krig

I flera år har imperialisternas linje varit att Iran är ett hot mot "Den fria världen". Då och då blir vi "informerade" om möjligheten att USA och Israel måste attackera Iran för att "rädda demokratin". Verkligen en mycket konstig demokrati, en som identifieras av massmedia med de krigsbrott som USA och Israel begår i Irak och Palestina!

Vi har om och om igen fått veta att Irans kärnenergiprogram måste stoppas innan denna "onda stat" utvecklar massförstörelsevapen och att detta kräver en massiv flygattack mot Iran.

Gerard Baker från den amerikanska upplagan av Times Online som väldigt entusiastiskt stödde invasionen av Irak, skrev den 27 januari 2006 "Den otänkbara men slutligen ofrånkomliga sanningen är att vi måste förbereda oss för krig med Iran... Om Iran säkert och okränkt kan skaffa sig kärnvapen, då kommer det vara ett avgörande ögonblick i historien, på samma nivå som den bolsjevikiska revolutionen och Hitlers maktövertagande".   

Iran å andra sidan hävdar att man har rätt till att skaffa sig kärnenergi för fredliga syften och att de inte vill beväpna sig med kärnvapen. Men ändå, om Iran har till mål att beväpna sig med kärnvapen, då har lika stor rätt som USA och Israel som använder sina kärnvapenarsenaler till att terrorisera världen.

Medan Iran förnekar att man utvecklar kärnvapen, så döljer inte USA och Israel det faktum att man har dem och man är också redo att använda kärnvapen. De har upprepade gånger varnat för möjligheten att de kommer att attackera Irans kärnanläggningar.

Ser man till Irans nutidshistoria, vet man, att medan Iran inte har attackerat någon så var det USA som använde Saddam Hussein för att angripa Iran med de massförstörelsevapen som levererades av USA på 80-talet. Det var ett fruktansvärt krig som varade i åtta år och som kostade över en miljon människors liv.

Samma propagandamaskin som framställer Iran som en "terroriststat" använder unken rasism för att attackera muslimer i allmänhet. Förra årets mediekampanj mot muslimerna i Europa framställde profeten Mohammed som en "terrorist" och det är samma rasistiska kampanj som har till syfta att rättfärdiga krig mot muslimer över hela världen. Det har inget med "yttrandefrihet" att göra utan med att frambringa hat mot förtryckta människor. Det är samma slags propaganda som nazisterna använde mot judarna på 30-talet. Det är inte Iran som har skapat mardrömmen i Irak och Palestina, utan den amerikanska och den israeliska imperialismen. 

Som ett resultat av krigspropagandan tror många i väst, och särskilt amerikaner, på nödvändigheten av ett krig med Iran, även de som är mot ett fortsättande av kriget i Irak.

Ett amerikanskt flyganfall mot Iran skulle sannolikt bli avsevärt mer omfattande än Israels attack mot Osiraq kärnanläggning i Irak 1981, det skulle mer likna de första dagarnas bombanfall mot Irak 2003. Man kommer förmodligen att använda sig av B-2 stealth bombare från Diego Garcia, eller direkt från USA, med möjligt understöd av F-117 stealth attackplan från al-Udeid i Qatar eller från Saudi-Arabien och målet kommer att bli de två dussin misstänkta kärnanläggningarna.

De senaste sanktionerna mot Iran visar att säkerhetsrådets femton medlemmar är ense, i motsats till vad vi såg innan invasionen av Irak då Frankrike och Tyskland motsatte sig invasionen. Washington har byggt "en konsensus" med både NATO och säkerhetsrådet.

Samtidig är en rad ledande arabiska stater, de så kallade moderata, Egypten, Jordanien, Tunisien, Marocko, Algeriet, Mauretanien samt Seniora-regeringen i Libanon och saudierna av taktiska skäl med i den USA/israeliska militära planen mot Iran.

Hur desperat Bush är kan man se på det faktum att han till och med har övervägt att använda kärnvapen. Förberedelserna för ett sådant krig mot Iran baserar sig på Bushadministrationens doktrin om "förebyggande" kärnvapenkrig som formulerades 2002,  Nuclear Posture Review.

Vad som är ytterst oroväckande är att enligt ett Senatsbeslut från 2003, är de senaste taktiska kärnvapnen, eller "low yield mini-nukes" som de kallas trots att dom har en sprängkraft av 6 Hiroshim-bomber, nu att anse som säkra, eftersom de exploderar under marken! De anses inte bara som legitima vapen, utan också som ett sätt att "bygga fred" och en säkrare värld!

Vad som gör situationen ännu allvarligare är antalet plaster som man kommer att vara tvungen att bomba. En nyligen utkommen rapport från the Oxford Research Group har visat, att för att attackera Irans kärnanläggningar (som alla bevis hittills pekar på bara används i civila syften), måste USA och dess allierade attackera elbolaget Kalaye som producerar delar till gascentrifuger, kärnreaktorn i Bushehr, tungvattenreaktorn i Arak, anrikningsanläggningen i Natanz och urangruvan och verket i Saghand, samt forskningsanläggningen i Isfahan. Chansen att förstöra dom alla samtidigt är dock väldigt liten. Till råga på allt så skulle en sådan attack kosta många oskyldiga civila livet.

Ironin i det hela är att Iran idag fortfarande är ett par år från att ha tillräckligt med anrikat material för att kunna framställa en kärnvapenbomb. Slutresultatet av alla dessa hot om att bomba Irans forskningsanläggningar är att man kommer att känna sig tvungen att tillverka åtminstone en kärnvapenbomb. Och det kommer man att göra på en mycket kort period, av högst två år.

Medan USA fortsätter att prata om den här "onda staten", så fortsätter man tillsammans med sina lakejer sin mordkampanj i Irak. Hundratusentals oskyldiga irakiska män, kvinnor och barn har mördats av ockupationsstyrkorna. Tiotusentals fler har arresterats, fängslats och torterats tilldöds.

Bush och Blair skryter om de stora fördelarna för irakierna nu när Saddam Hussein är borta, samtidigt har den irakiska ekonomin sjunkigt till nivåer som är lägre än före kriget. Levnadsstandarden för den vanlige irakiern har försämrats markant sedan den kriminella invasionen av landet 2003. Irak, som en gång hade en rimlig levnadsstandard jämfört med idag, är nu i ett bedrövligt skick.

Israel presenteras på ett liknande sätt som "den enda demokratin i Mellanöstern", samtidigt som man fortsätter att stjäla palestiniers land utan hänsyn till internationell lag och flera FN- resolutioner. De 2 000 000 palestinier som bor på Västbanken förhindras från att ta sig in på en tredjedel av området, vilket inkluderar Jordan-dalen, området med Döda havets kustlinjer och Västbankens östra kullar. Samtidigt använder israeliska soldater brutalt våld och dödar många palestinier.

Till råga på allt så har Israel omringat och isolerat Jerusalem från resten av de ockuperade områdena. Detta har gjort det omöjligt att skapa en riktig och stabil palestinsk stat. Mer än 3.5 millioner palestinier lever i ghetton under ett omänskligt apartheidsystem med kontroller, vägspärrar och murar. Sedan Hamasregeringen valdes har Israels ökat sin terror mot palestinierna. Tusentals palestinska män, kvinnor och barn spärras in av den israeliska ockupationen utan några anklagelser.

Överenskommelsen i Mecka

I ljuset av förberedelserna för ett nytt krig blir syftet med överenskommelsen i Mecka allt tydligare. Det är försök att få de så kallade moderata arabiska staterna, det vill säga de som är amerikanska lydstater, med på förberedelserna för ett krig mot Iran. Det är helt enkelt fortsättningen på kriget mot Libanon föra sommarn. 

Denna överenskommelse kommer att isolera Iran från de andra arabstaterna. Vi såg samma sak innan Israel invaderade Libanon 1981, man slöt fred med Egypten vilket gjorde att man kunde attackera Libanon samtidigt som Egypten höll sig neutralt. Det palestinska inbördeskriget mellan Abu Mazens Fatah och Hamas som blossade upp igen förra onsdagen har kostat flera palestiniers liv inklusive en tvåårig flickas. Faktum är att imperialisterna inte är beredda att acceptera Hamas halva kapitulering utan kräver en total kapitulation.

Detta visades klart av besöket från FN:s sydkoreanska generalsekreterare, Ban Ki-moon (kom ihåg att Sydkorea är en amerikansk lydstat) där han satte tryck på den nya palestinska koalitionsregeringen att acceptera "kvartettens" krav, det vill säga att erkänna Israel och fördöma allt våld.

Efter ett möte med den egyptiske presidenten Hosni Mubarak, den amerikanska utrikesministern Condoleezza Rice och arabiska utrikesministrar, för att diskutera "fredsprocessen i Mellanöstern" sa Ban "Vi förväntar oss att den nya nationella enhetsregeringen kommer att tillmötesgå det internationella samfundets förväntningar på fred och säkerhet i regionen" och tillade att han hade diskuterat behovet av att uppmuntra den pågående fredprocessen under sitt möte med Mubarak.

Det behöver knappast påpekas att Ban inte träffade den palestinske statsministern Ismail Haniyeh utan bara träffade president Abbas och andra ministrar i regeringen som man litar på att dom ska vara lydiga marionettdockor till George W Bush.

Det är tydligt att imperialisterna och deras tjänare känner behovet av att lösgöra Israels händer på andra områden, så att de ska ha möjligheten att förbereda en attack mot Iran. Delar av propagandakampanjen styrs av behovet att sprida nya illusioner om fredsprocessen mellan Israel och Palestina. Den saudiarabiska regimen spelar här en viktig roll. De är rädda för Irans tillväxt som regional stormakt och försöker därför få till ett avtal mellan Israel och Palestina, inte för att skapa fred i regionen, utanför att förbereda för krig.

Det ligger i den internationella arbetarklassens intresse att förhindra planerna på att starta krig mot Iran. Det skulle inte ligga i någon arbetares från något lands intresse. Det skulle särskilt skapa lidande och förstörelse för folket i Iran. Det skulle kosta otroliga summor både materiella och mänskliga, och det skulle öka förtrycket av arbetarna i de angripande länderna.   

Några av de mer långsiktiskt tänkande imperialistiska strategerna (det vill säga Bakerapporten) anser att man istället för att föra krig mot Iran borde försöka hitta en lösning på kaoset i Irak. De måste se med förfäran på att Bush trycker på för att attackera Iran. Men situationen är instabil och motsättningarna har ökat så till den grad, till och med inom den härskande klassen i USA, att en attack verkar sannolik. När en attack väl börjar kommer det bli svårt att begränsa den till så kallade "kirurgiska operationer". Det skulle mycket väl kunna eskalera. Under sådana omsändigheter skulle det ligga i alla arbetares intresse att imperialisterna och deras lakejer blir besegrade.

Imperialister, bort med händerna från Irak och Iran!

Home » Other languages » Swedish